Förra veckan inledde jag med förkylning. Låg däckad tisdag och onsdag, för att jobba halvdag på torsdag och avslutningsvis vab på fredagen.
Helgen har gått i snorandets och hostandes tecken. Idag hostar jag, snorar, kraxar och mår värdelöst fortfarande.
Imorse kom jag på jobbet klockan sju, hemsk runt ögonen då jag fått en rejäl attack utav min underbara (läs totalt jä*la värdelösa skit) sjukdom, lite extra röda ögon pga alldeles för lite sömn, tack vare min härliga hosta som håller mig vaken om nätterna, snorig, så gick konstant med ett snorpapper i handen, och en röst som gjorde att ungefär en tredjedel utav det jag sa förstods. När klockan var halv åtta, då sa mamma- Johanna, du ser bedrövlig ut, gå hem å lägg dig å kom tillbaka klockan ett. Jaha. Det var ord å inga visor det. Hem igen, av med kläderna, ner i sängen, å där sov jag tills klockan var 12. Å jösses vad skönt det var. Lite extra smink på det efteråt å jag såg nog ganska okej ut när jag återvände på jobbet.
Men som sagt, när ska den hör förbannade förkylningen ge sig. Det går ju inte att sova på nätterna. Å de går inte att prata på dagarna. Tröttsamt är bara förnamnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar