Tillbaka till verkligheten.

Den 27 augusti så vaknade jag och kände mig inte likadan som jag gjort dom senaste 16 månaderna.
Det var nämligen slut på mammaledigheten och dax för att börja jobba.

Nu är det så att jag gillar verkligen mitt jobb. Jag jobbade ju där innan jag fick Thure och allt funkade jättebra. Och nu när jag dessutom har en riktig anställning så får jag planeringstid och mer ansvar och får bestämma saker själv att hitta på med barnen. - Vilket känns hur kul som helst.

Ja, och som ni säkert förstår så har ju då Thure börjat på dagis. ( Ja, jag vet att det heter förskola, men va e de för jäv*a fjant, Thure går på dagis, jag jobbar på ett dagis, jag kommer ändå att fortsätta säga dagis )
Hur som helst, de funkar jättebra för honom där. Han blir dock väldigt sur och lessen när jag vinkar av honom på mornarna, men jag hoppas att han ska vänja sig så snart som möjligt.
Å de e inte han jag tycker synd om när jag går, det är dom jag lämnar honom hos : )

Sen iochmed att jag jobbar på samma dagis som Thure går på, på avdelningen vägg i vägg för att vara exakt, så hör jag ju honom och vet att han slutar gråta inom loppet av två minuter, så det är inte ett dugg synd om honom.
Det blir lite svårt och konstigt när vi är ute samtidigt dock, försöker att smyga och inte vara i närheten där han är, för att han ska slippa se mig, men det är inte alltid de lättaste, så ibland om vi har otur, så får vi säga hejdå fem gånger på en dag - och han blir då lessen lika många gånger, men det är säkerligen något han vänjer sig vid oxå. Jag är ju inte den första i världshistorien som har sitt barn på samma dagis som jag arbetar.

Å iochmed dagis, så kom även dagisbaskeluskerna, så har även denna vecka provat på att VAB:a för första gången.
Snoret och hostan smög sig på, och där med var febern en fakta gällande Thure, så vi har varit hemma tisdag och onsdag den här veckan. Hoppas att det dröjer ett tag tills det är dax för nästa gång iaf.