Den där ungen.

Som jag skrivit tidigare, så hatar jag att tvätta. Känns ibland som jag inte gör annat än att tvätta.
Kanske Thure har för mycket kläder, för hade han haft mindre kanske jag inte skulle lägga tröjan med en liten fläck på ärmen i tvätten?
Hur som. Thure däremot, tycker det är jättekul att tvätta.
Han drar ut luckan när jag ska fylla på tvätt och sköljmedel. Han stänger luckan och startar tvättmaskinen.
Samma sak med torktumlaren, han drar ut vatten tanken, jag tömmer den, han stänger och sätter igång den.

Vi har ju ett fem våningshus, så det finns en del trappor att gå i.
Och när någonting från övervåningen ( där vi har alla sovrum ) behöver tvättas så kastar jag bara ner det för trappen, ner mot källaren, så ligger det liksom på vägen när jag får för mig att tvätta.
Och just det här kastet, det är något Thure observerat.

 

Ja, som ni ser. Byrålådan är helt tom. Han är klok min son. Men inte alltför klok. Det har inte gått in ännu att det är smutsiga kläder som ska kastas ner. Nej, han slänger ner de rena istället.