Syskon?

Jag vet ett flertal personer som fick barn både strax innan och strax efter vi fick Thure, som idag väntar syskon, eller tillochmed redan fått syskon till barn nummer ett.

I min värld tycker jag detta låter helt sjukt. Hur fan orkar dom med egentligen?

Häromdagen när jag stod i duschen ( som förövrigt är min plats att få lugn och ro på, och där jag kan höra mina egna tankar och låta dom flyta på. Iaf när Jonas är hemma och jag inte behöver ha Thure där med mig )
så kom jag på tanken med syskon till Thure.
Det känns så otroligt långt borta. Jag är totalt slutkörd efter en heldag spenderat med Thure.
Ta detta rätt, han är världens gladaste och goaste kille, som numer vill kramas ordentligt och riktigt, men herregud, ungen är ju aldrig stilla. Han springer hit och dit, han springer en trappa upp, å så tittat man bort, då är han helt plötsligt två trappor ner?
Jag kanske måste diska undan efter maten, - Oj då, var är ungen nu då?
Jaha, han öppnade visst ytterdörren och sitter just nu i sandlådan och leker.

Ja, ni märker ju? Hur skulle jag någonsin kunna ta hand om en liten bebis oxå?
Nej, de blir inga fler barn på länge. Tanken slog mig faktiskt att en familj på tre personer är ju rätt mysigt det med. Men nä, ett till barn blir det nog, men inte än. Verkligen inte än.


Mina två bröder, Jonathan och Hampus, jag är tre år äldre än J, och sex är äldre än H.
När Jojje var liten, de har jag inte så mycket minne utav, ( bara att jag gungade honom så hårt när han satt i hoppgungan, att den låstnade från taket, oops : )
Hampus däremot, där minns jag mest varenda dag, han var så liten och söt och jag bedövade hans öron med min sångröst mest varenda minut.

Vi var syskon, dom var alltid runt bordet vid middagen. Dom bodde i samma hus, men mer än så var dom inte.
Jag tror det var när jag var 14 år, och mamma och pappa flyttade ifrån varandra, det var här någonstans som jag och Jojje började bli mer än bara syskon. Vi började prata om umgås på ett helt annat sätt. Vi blev helt enkelt vänner.
Hampus hamnade nog lite efter,  då han fortfarande var rätt liten då, men samma sak där, vi började umgås på ett helt annat sätt än vad vi gjort när vi var mindre.

Idag är dessa två underbara killarna två utav mina allra bästa vänner. Två personer jag umgås med var och varannan dag. Två personer jag beundrar och ser upp till. Två personer, två killar, mina syskon, som jag älskar så otroligt mycket.
Två bröder jag helt enkelt inte skulle klara mig utan.

Så visst ska Thure få ett syskon åtminstone, han behöver få känna vad syskonkärlek är för något.
Men som sagt, inte ännu : )