Stråket 2012.

Trots det totalt värdelösa vädret vi fått uppleva denna sommar, så vaknade Östersund till liv även detta år. Jg pratar så klart om Stråket och Yran.
Jag har en kär vän som klarade av alla dessa dagar med alkohol i kroppen, och jag själv tog mig iväg en kväll. I onsdags närmare bestämt.

Jag, Malin, Mamma, Moster, Ulrika och Jojje har de fyra senaste åren varit iväg och käkat onsdagskvällen och senare fortsatt kvällen och natten på stråket. Så därför var vi iväg även detta år. Jonas, Ante, Tove, Hampus och Carro var med oxå. Thure var hos sin farmor och farfar.

Käkade på Sir Winston Sail, och gick sedan ner till Olearys tältet, upp en sväng till en bekant för att ta en grogg, å sen ner i lite olika tält igen, för att slutligen hamna i Olearys tältet igen. ( Just de, vi hann med en sväng i en karusell oxå, å gud vad glad jag blev när jag upptäckte att jag klarade av det galant å mådde inte ett dugg illa, utan det var bara jätteroligt och hade världens lyckorus i kroppen )

Allt låter ju perfekt, inte sant?

Men alla cider jag drack, dom måste ha glömt att stoppa i alkohol i dom, för jag drack, å jag drack å jag drack, men de snurrade inte till någonting alls.
Ju mer tiden gick, insåg jag att blir jag inte berusad tänker jag inte spendera mer pengar på cider, så jag la ner drickandet där vid 22.30. Men de gjorde inte mitt sällskap...
Så när klockan var 23.30 tog jag Jonas i handen och sa att nu åker vi hem.
Hatar att vara nykter bland fulla människor. Blir verkligen jag sådär dryg när jag är full? : )

Taxi tog vi hem, låg i sängen vid 01.30.
Vaknade 9.30 å mådde underbart bra. Tog tag i änglatofflorna med hjälp av dammsugaren, åt en rejäl och lugn frukost. Och Thure kom hem efter lunch och började sin hemkomst med tre timmars tupplur.

Det var mitt stråk för i år, å de räckte alldeles lagom!