När jag gick i åttan i Änge, så hade vi en biologilektion då vi skulle mäta blodtrycket på varandra, å jag minns att vår lärare reagerade på att hon tyckte jag hade så himla lågt, ( nu minns jag inte siffrorna överhuvudtaget ) så jag fick stanna kvar efter lektionen och hon frågade mig om jag kände mig ovanligt trött och sa att jag kanske skulle behöva äta järntabletter.
Jo, visst var jag trött, men vem var inte det i åttan?
Har inte lidit utav det speciellt mycket, har jag rest mig upp för snabbt så kanske de snurrar lite väl, men inte så pass att jag ramlar ihop eller liknande. Och under tiden jag var gravid så blev blodtrycket mycket bättre.
Men nu måste det ha sjunkit igen, för reser jag mig upp för snabbt så måste jag ha något att hålla mig i, för jag ser ingenting, det svartnar helt framför mina ögon och hela rummet snurrar runt omkring mig. Är skitläskigt och obehagligt, då de oftast händer på nätterna när Thure vaknar och jag snabbt måste upp för att få honom att somna om, är lite nervös över att jag en natt ska ramla ihop å slå i huvudet eller något.. Nej, kanske inte så allvarligt, men läskigt är det, absolut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar