Igår innan hemgång från jobbet så hade jag sådan ångest, då jag visste att dammsugaren bara väntade på att bli dragen ett varv runt lägenheten. Diskmaskinen skrek efter mig för att bli urplockad. Så humöret sänktes när jag sakta började vandra hemmåt. Men detta vände snabbt när jag kom hem. Världens bästa sambo hade redan tagit hand om detta. Plus att han burit upp en massa saker på vinden, som bara stått å skräpat i vardagsrummet tidigare. Snacka om att bli en glad tjej : )
Men som jag skrev i tidigare inlägg så är jag hemskt trött idag. Och det ser inte ut som att det kommer vända, då jag ser att det redan är rätt rejält med kö på telefon nu på morgonen. Och jag har svårt att tro att det kommer vända. Nej usch. Vill bara spola fram tiden till klockan sex, så jag får gå hem.
Men imorgon är det fredag. Det gillar jag. BIG TIME.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar