Vilken underbar helg.

Lugn och mysig fredag tillsammans med Jonas och Thure. Middagen intogs ute, efter Thure somnat satt vi ute å umgicks med Lars och Ulrika samt Hampus och Isak.
På lördagen for jag, Thure, mamma och Malin till ås för att kolla på kosläpp, jättemysig förmiddag.
In på bolaget på vägen hem.
Thure åkte till ås för övernattning.
Jag, Jonas, jojje, Malin och Hampus satt oss i Jonas cheva för att åka in till stan på crusingen.
Hem vid 22, fortsatte kalasa i friggan med Lars och Ulrika mfl.
Gick till Kalle och Anneli på 50 årsfest å landade tillslut i sängen 3.30.
Söndagen visade kanonväder, så bikinin åkte på och hela dagen spenderades utan tillsammans med underbara människor och en massa bus.
Grillade till middag tillsammans med kvarteret, bar sedan ut tvn, å så satt vi ute å kollade på hockeyfinalen.

Bästa helgen på väldigt väldigt länge.

Egen lyx.

Att få duscha själv, i varmare än 38 grader. Att ta lite extra lång tid på sig.
Peela hela kroppen+ansiktet. Raka benen.
Smörja hela kroppen med bus. Noppa ögonbrynen. Göra fotbehandling med baby foot. Smörja ansiktet i den absolut bästa ansiktskräm.

Det är lyx för mig. Vad är lyx för dig?

Man tänker inte på det.

Han är otroligt duktig, våran kille.

Han åker ytterst sällan vagn. Han går till Ica fram och tillbaka. Han går till momma. Han går till Malin och Ante. Han har nu mer förstått varför det dessutom är viktigt att gå på trottoaren och inte springa ut mitt i vägen. Åker an vagn, då är det för att vi har bråttom någonstans och jag tvingat ner honom i den.

Han har sedan sin ett årsdag sovit i eget rum, i egen säng. Och nu snackar jag inte spjälsäng. Han har sedan sin ett årsdag sovit i en 1,20 säng, med ben. Inga problem. Han vaknar mitt i natten och kommer intassandes och kryper upp mellan mig och Jonas för att fortsätta sömnen där. Precis som barn ska göra.

Han klär på sig själv. Nu klär vi oss ju bara på morgnarna och därmed har vi lite bråttom då vi ska på dagis, men på helgerna fixar han det galant själv. Byxknappen är lite svår dock.

Han bygger pussel som han inte gjort annat. Och här snackar vi inte prova alla bitar tills den rätta passar. Utan han kollar verkligen in alla bitars färger och former, för att sedan konstatera vilken som bör passa.

Han spelar memory som om han var Einstein. Han har ett minne utan dess like. Vänder alla brickor en gång, för att sedan plocka par, på par, på par.

Han blandar välling själv. Det är inte så att jag säger Thure, gör välling nu. Nej. Men jag är med honom och han vet exakt hur många skopor med pulver han ska he i

Han älskar att cykla. Det här med att trampa och styra samtidigt är inte riktigt klart i hans huvud än, men han kan båda. Det slutat dock med att styrningen går galant och fötterna sparkar i marken istället, och tar sig på så sätt fram.
Vi har köpt en tvåhjuling till honom nu, och satt på stödhjul, så innan sommaren är slut så kan han det där med att koppla ihop och både trampa och styra samtidigt.

Han doserar och startar tvättmaskinen helt själv. Torktumlaren med för den delen.

Han har sedan han knappt var ett, ätit helt själv, men kniv och gaffel. Skeden slopade han för länge länge sedan. Samma sak med flaskan. Stora killar dricker ur vanliga glas.


Skulle kunna räkna upp miljoner saker som jag tycker Thure är bra på. Men vem har tid med det egentligen.
Ska dock påminna mig själv om att berömma honom, för han är verkligen, otroligt duktig på allt han gör. Han är aldrig feg, utan törs prova på allt som kommer i hans väg. Det gillar jag med honom.

När vi sågs första gången.

Jag tog studenten i juni 2007. Det var en fredag. Började jobba på Pelle och Lisa på tisdagen efter. Jobbade där vareviga dag, hela sommaren, fram till mitten av september. Måndagen efter sista veckan på p&l började jag på aditro, ett callcenter (som senare kom att innebära mitt livs djupaste depression, men det var ett par år senare.) första veckan på nya jobbet var utbildning och genomgång tillsammans med alla andra som började samtidigt som mig.
Därefter blev vi indelade i team, och jag hamnade i ett team, utan någon annan från utbildningen, som jag ändå lärt känna en del under första veckan. Jag har aldrig varit den som haft svårt att ta kontakt eller träffa nya människor, så det var egentligen inget större problem. Fanns ett gäng trevliga människor i mitt team oxå.
Alla team på aditro hade en egen "ps", minns inte vad det stod för faktiskt, men det var en ps man skulle fråga om man behövde hjälp med något, och det bästa var att fråga "sin" ps.

Men jag vågade nästan aldrig det. För han som var ps i mitt team, han var rätt snygg, förstår ni. Ni som läser vet ju lite vad jag faller för i det här läget. Långt hår, smal, piercingar, tatueringar. Dessutom hade han den där halvsura minen hela dagarna. Minen som betydde trött på alla nya som ska fråga en massa dumma saker.

En grej som aditro var känd för, var sina personalfester. Och en sådan var det dax för. Vårat team skulle först vara på Boda Borg och därefter skulle vi käka tillsammans på daffys, förfest hos en kille i teamet, för att avsluta med en krogrunda.

Jag hade lärt känna ett par tjejer rätt bra, så jag hängde med dom hela dagen. Hade lånat Denise lägenhet i stan för att slippa tjorva på med skjuts eller nattbuss när kvällen var över.

Hur som, på förfesten, med lite av det starka innanför västen, började jag iaf surra med den här killen som alltid såg så sur ut. Det visade sig att han var inte så värst sur, han bara såg så ut. Vi surrade lite mer, vi gick på krogen, vi gick till någon på en snabb efterfest.

Nu var det dax att avsluta kvällen. Här finns det olika uppfattningar om hur det gick till, men det räcker med att säga att Denise lägenhet blev tom den natten.

Det gick fort därefter. Flyttade till stan. Bodde trångt ett tag. Köpte lägenhet. Hatade mitt jobb. Försökte spendera helgerna på roliga sätt för att det skulle kännas värt att jobba. Hatade jobbet lite till. Grät när jag gick till jobbet. Grät när jag var där. Grät när jag kom hem. Jobbet gick ut över allt tillslut. Ville inte äta, inte umgås med någon, bara ligga i sängen och gråta. ( i denna stund förstod jag inte att allt detta hade med mitt jobb att göra, vilket jag vet idag) Sjukanmälde mig lite för mycket.
Fick hjälp av min nya teamledare att "få någon att prata med".
Gick dit, pratade, grät. Pratade lite till. Det enda jag minns var att hon sa att hon tyckte jag skulle sluta äta p-piller.
Ja, slipper jag gråta bara av att sluta med dom, tänkte jag. Då var det värt ett försök.
Kan ni gissa vad som hände därefter?
Gravid. Glad. Sa upp mig från jobbet. Skaffade vikariat på dagis i Nälden. Köpte hus. Och har inte mått så dåligt som jag gjorde då.

Idag är detta typ fem och ett halvt år sedan. Idag har jag ett hus, jag har ett jobb som jag älskar, jag har världens vackraste Thure och världens bästa sambo.

Vad han hette, den där killen som var ps?
Jonas, hette han!