Den minsta i våran familj har inte varit den snabbaste killen var de gäller utveckling. Han lärde sig sitta riktigt själv vid dryga åtta månader. Tänder finns det inte en enda utav.
Jag satt honom på en filt å gav han ett par leksaker, medan kunde jag göra allt möjligt tråkigt som måste göras. Disk, städning, tvättning med mera. Å när jag var klar så satt han på samma ställe som jag lämnat honom.
Fram tills i förrgår.
Helt plötsligt ställde han sig i krypställning - å så kröp han iväg.
Å fort går det, jajamen. Sätter ner honom å två sekunder efter så är han på ett helt annat ställe. Oftast är det vid kontaktuttagen eller halvvägs in i öppna spisen.
Jojo, här gäller det att hänga med. Går inte att släppa ögonen från honom nu heller.
Hur kan man bara komma på från en dag till en annan hur man kryper? : )
1 kommentar:
Han kanske är en smarting? Så när han satt still så filurade han på alla teoretiska sätt att krypa fram ;) sen när han var klar med sin teoretiska plan så kröp han ;)
Skicka en kommentar