Tankar efteråt.

Igår kväll innan jag skulle till och sova så låg jag och funderade på förlossningen.
När jag läser och hör andra berätta om deras, så minns dom så himla mycket, medan jag egentligen bara minns smärtan.

Jag vet att jag jobbade två timmar på dagis den 4 april mellan 8-10. Hade tid på mvc i stan klockan 11. Jag å Jonas åkte dit, kissade i en burk, mätte magen, ställde mig på vågen, lyssnade på hjärtat och blev stucken i fingret - precis som alla andra gånger. Sa dessutom att jag tidigare på morgonen hade fått lite ont i ryggen, liknande mensvärk å fick till svar att de var vanliga förvärkar.

Gick på stan en sväng å den där ryggsmärtan gjorde ondare för varje steg jag tog. Ville bara hem och sova.
Var hemma runt ett, gick å la mig å bad Jonas komma med en alvedon för ryggen.
Kunde inte koppla av å blev irriterad på att alvedonen inte hjälpte. Så ställde mig istället i duschen. Men då vi inte har världens bästa varmvattenberedare så var det inte speciellt vart i duschen, så gick å la mig igen istället.

Jonas satt brevid mig å sa att - du säger faktiskt aj var fjärde minut. Kan de inte vara så att det är något på gång?
Jag dumförklarade honom å sa att jag hade bara lite ont i ryggen för att det började bli så himla tungt, dessutom ska det inte komma någon bebis förrän om tre och en halv vecka. Dessutom hade jag siktat in mig på att gå över minst en vecka, så det var ju nästan en månad kvar.

Men tillslut var jag tvungen att ge mig. Jonas stoppade telefonen i min hand å sa att nu får du faktiskt ringa till förlossningen.

- Hej, Johanna heter jag. Jag har jäkligt ont i ryggen, så jag bara undrar vad det är som händer.
- Hur länge har du haft det? Hur ofta kommer det? När har du bf? Har vattnet gått?
- Sen imorse, var fjärde minut, 28 spril och nej.
- Det är så pass lugnt så kom in så kollar vi läget.
- Jaha?????????????????????????????

Så gick de till iaf. Kände mig som ett stort frågetecken, men gick upp till Jonas å sa att vi skulle visst åka in sa dom.

Å ni ska inte tro att jag hade packat någon bb väska inte. Så slängde ner ETT par rena trosor, schampo, ETT par strumpor å så tog jag faktiskt med mig två uppsättningar bebiskläder. Utifall att.

Var inne på förlossningen bra precis 15. Möttes utav en äldre dam i förlossningsentren. Vi skakade hand och hon frågade om det var Johanna, som hon pratat med. Jo det var jag. Jag fick en burk i handen å så visade hon mig var toaletten var. Så fick jag kissa.

Blev sedan visad in till ett förlossningsrum ( här skiljer det sig från vad alla andra säger, alla jag pratat med har först fått gått til ett vanligt undersökningsrum för att ta ctg mm, å sen när de börjar komma igång bli flyttad till förlossningsrum, varför var det annorlunda för mig?)
Satt mig ner å tänkte att vad fan är det som händer.

Så kom det en värk, en jävligt ond sådan minns jag. Och i å med det så klev det in en ung barnmorska, Malin tror jag hon hette om jag inte minns helt fel.
Hon kollade på mig å sa sedan, Jaha, här blir de en bebis inom ett par timmar ser jag,
- ????????? Så var jag ett frågetecken igen.

Fick lägga mig på sängen och bli undersökt. - Jojomensan, du är öppen fyra cm.
Trodde seriöst att jag skulle börja gråta.

Eftersom jag var så inställd på att jag skulle föda i Maj, så hade jag liksom inte hunnit tänka förlossning överhuvudtaget. De fanns inte i min vildaste fantasi att bebisen skulle komma, egentligen inte alls. Hade inte förberett mig någonting.

Ringde Malin som fick åka hem å hämta lite mer kläder, kameran och sånna saker, så Jonas gick ut å hämtade de när hon kom.
Skulle egentligen jobba heldag dagen efter, så fick ringa mamma å säga att jag kunde inte komma, för dom säger att jag ska föda snart.

Sen kom det en dam in med mat. Äcklig räksoppa var det. Egentligen var jag inte hungrig, men åt lite bara för att få kraft. Jonas åkte iväg en sväng å handla mat till sig själv.

När han kom tillbaka hade jag svinont, och dom plockade fram lustgasen..

Så här långt är jag med, vad som händer sedan, det vet jag egentligen inte.

Låg ner och blev undersökt en gång i timmen. Hade så fruktansvärt ont i ryggen så Jonas fick stå å massera mig så han nästan blev skinnflådd.

Fick frågan flera gånger om ryggbedövning. Aldrig i livet, hatar nålar, å den där stora nålen ska inte stickas in i mig, å absolut inte i ryggen. Nej, då har jag hellre ont.

Någon gång runt 22 fick jag en ny bm å uska. Ingen aning om vad någon utav dom hette.

Låg å hade ont, så jävla ont. Å stackars Jonas bara kollade på mig och såg ut som ett frågetecken, tillslut sa bm åt honom att sätta sig ner å gav han en kopp kaffe, så han fick slappna av en stund. Gjorde inte mig något, vad skulle han göra ändå?

Någon gång runt tolvslaget (tror jag) var jag helt öppen å skulle börja krysta. Vet att jag vid varje värk frågade - Hur mycket är det kvar?
Men de var hur mycket kvar som helst, för de hände ingenting.
Jag minns även att bm sa att jag var otroligt stark i bäckenet och frågade om jag brukade göra knipövningar? Jag svarade ingenting överhuvudtaget, men vet att jag gör dom omedvetande, det är en sån sak jag märker att jag gör när jag har tråkigt typ : )
Efter jag hållt på att krysta i över en timme så kom dom fram till att hjälpa mig med sugklocka.
Å tack för det.
Dom hämtade alla grejer och kallade på mer folk. Sju stycken hade jag runt omkring mig, plus Jonas.

Vet inte vad klockan var när allt var på plats, men jag tror jag krystade tre gånger. 01.50 kom han ut och jag fick upp honom på bröstet. Både jag och Jonas pustade ut ordentligt.

Han hade lite svårt att andas när han kom ut så dom "slog" honom under fötterna och efter ett tag så gav han ett skrik ifrån sig.
Dom stoppade han i en kuvös och gick iväg med honom, Jonas hängde på.

Jag låg kvar å blev undersökt. Hade inte spruckit något, men fått ett par bristningar på insidan, så fick tre stygn. Dom städade undan och jag fick ligga kvar där å titta upp i taket typ.
Passade då på att ringa lite samtal.
Malin var den första jag ringde. Hörde hur snyftningarna började komma från henne. Så pratade lite snabbt om hur allt gått å så.
Sen ringde jag även mamma, pappa, Jonathan, Denise och Sara.

Efter ett tag kom de in en kvinna som frågade om jag ville duscha. Ja tack, så dom koppla ur mig från droppet ( ja ni ser, jag hade ett sånt oxå, när satt dom på det egentligen? Minns inte.) å så fick jag ställa mig i duschen. Så himla skönt.
Sen kom Jonas å jag klädde på mig å så fick vi flytta in i vårat rum på bb. Sen gick jag och Jonas upp på Neonatalavdelningen ( ja, gick. Jag tänkte då fan inte åka någon rullstol. Jag hade fött barn, inte brytit benen) Å så fick jag hålla min lilla, lilla pojke ordentligt för första gången.

Jag minns hans ögon, han hade dom öppna en liten stund. Å vilka ögon sen då. Så otroligt stora och mörka. Man smälte verkligen när man kollade in i dom.

Snusade på honom en halvtimme och åkte sedan ner för att fika och sova.
Somnade runt 05.
Klev upp 10 dagen efter, åt frukost å träffade pappa i sjukhusentren, för att få lite blommor. Å sen gick vi upp till vår lilla pojke igen, å satt där hela dagen.

Anledningen till att han låg på neonatal var för de första att han hade svårt med andningen till en början, å sen så hade han svårt att hålla kroppstemperaturen uppe. Vi lindade in honom i en massa filtar då vi inte var där, å när vi var där så fick han ligga hud mot hud.

Han låg där en natt till, sen fick han komma ner till oss på bb. Då fick han även sitt namn. Vi hade pratat om Teodor, och om Teodor någon gång fick en lillebror så skulle han få heta Thure.
Men det var ingen Teodor, det var en Thure istället. Sista natten vi var där så åkte Jonas hem och sov (det är inte gratis att bo på bb vill jag lova) så jag och Thure fick klara oss själva den natten. Men det var inga problem. Jonas kom in igen vid åtta tiden morgonen efter. Och klockan 11 satt vi oss i bilen hem!

Men vad som egentligen hände i de där rummet, under tiden jag hade så ont. Vad som sas, vad som gjordes och när de gjordes. Jag har absolut inget minne utav det alls.