Min lilla vän.

Jag har en liten vän, en liten vän som jag älskar högst utav allt på denna jord. Den lilla vännen går under namnet Thure.

Han har sedan han föddes varit världens snällaste kille, aldrig lessen, äter ordentligt med mat, är nöjd med nästan allt, sover underbart.

Men någonting där har ändrats. Dessvärre är det sömnen.
Förut la jag ner honom i spjälsängen, drog igång speldosan, stoppade in nappen - å vips, så sov han.

Jag vet inte vad som hänt nu, men han totalvägrar sova på kvällar å nätter. För de första så somnar han inte utan att jag drar vagnen, helst ska det vara över en tröskel dessutom. Sen sover han i ca en halvtimme. Å slår upp dom där klarblåa å säger papa papa papa papa papa, som mest självklara grejen att - Nu har du fått som du ville, jag sov, nu har jag sovit klart. Dax att leka igen.

Jag har försökt med allt, stoppa i nappen igen, dra vagnen, fyllt på med välling. Men det går verkligen inte. Å han är aldrig lessen när han vaknar, utan han pratar å skrattar å vill inte alls sova.
Så de slutar alltid med att jag får ta upp honom och han leker av sig i två - tre timmar, å sen, vid 22 tiden, då somnar han för natten.

Grejen är den att visst skulle jag kunna kämpa på, men inte varje kväll, inte hela tiden. Jag orkar inte de själv, å eftersom Jonas jobbar borta på veckorna, så hinner vi inte avvänja honom under den kort helgen som Jonas är hemma.
Men jag hoppas att Jonas blir hemma lite mer snart, så vi kan hjälpas åt. För Thure är nio månader, men kan inte först sova som en gud dom sju - åtta första månaderna, för att sen ändra mönster totalt. Då luras man. Dessutom är han så pass stor att han ska kunna somna och sova alldeles själv.
Min älskade bråkstake.