Den här låten är en av dom bästa som någonsin gjorts. Finns i olika versioner av olika artister, men jag anser att Metallica gör den bästa. Bra text, bra melodi, fruktansvärt många minnen utav den. Jag kan lyssna på den bara för att jag tycker den är bra. Men är det någongång jag behöver gråta. Fem sekunder in i introt, å tårarna rinner på en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar