Mitt liv.

Om ni frågat mig för ca fem år sen om hur jag trivdes med att bo i Nälden, hur jag mådde, hur jag kände mig, om jag var lycklig mm, så hade svaret blivit alla negativa ord som finns, och att jag önskar inget hellre än att komma långt därifrån.

Vilket även var planen. Hade bestämt mig för att jobba hela sommaren 2007 på Pelle och Lisa, och fick snabbt jobb på Aditro i September, så kände att jag kunde jobba där året ut och planerade att flytta till Göteborg för att börja om på nytt och slippa allt som var jobbigt häromkring.

Men så en dag så dök han bara upp. Han med stort J. Vackrare än allt annat, å jag lyckades fånga honom dessutom.

Bara en kort tid efter så bodde vi tillsammans. I en trång liten etta, men när man är uppöveröronen förälskad, så gjorde det absolut ingenting. Men så gick det ett halvår lite drygt å den där nykära känslan började släppa (skämt å sido: ) så beslutade vi oss för att köpa en större lägenhet.

Allt var toppen fram till början av sommaren 2010. Jag tappade allt. (inte Jonas å alla vänner, men allt kändes bara värdelöst.) Var lessen och arg på allt och alla. Jobbet var de värsta jag visste. Ville inget annat än att ligga i sängen å sova eller gråta.

Tillslut fick jag hjälp och tips om att sluta med p-piller.

Oj, en morgon spydde jag. Brösten värkte. Å gud vad gott det var med blodapelsiner.

Kissade på en sticka. WHAT? Utan p-piller i sex dagar, Jonas var hem över en helg från Ängelholm där han pluggade då. Å stickan visade gravid fortare än att jag hann blinka. Så vi måste ha prickat in precis på dagen.

Hösten 2010 flyttade vi till Nälden, till de huset som jag bott i nästan hela mitt liv. Där jag vuxit upp tillsammans med mamma, pappa, Jonathan och Hampus.

Från September 2010 till 4 April 2011 jobbade jag på dagis i Nälden, å älskade att gå på jobbet varje morgon, till alla mysiga å härliga barn.

5 April kom världens finaste kille ut.

Om ni frågar mig idag hur jag trivs med att bo i Nälden, hur jag mår, hur jag känner mig, om jag är lycklig mm. Så får ni helt andra svar än för fem år sedan.

Jag älskar att bo i Nälden och de hus som jag är uppvuxen i (dessutom är köket på gång på riktigt nu : ), jag kan inte må bättre, jag känner mig gladare än någonsin och lyckligare tjej på snart 23 år, de får ni leta efter.

Idag kan jag inte tänka mig ett bättre liv. Har dom bästa vännerna runtomkring mig, den bästa mamman, den bästa pappan och dom bästa bröderna.

Har skapat min egen lilla familj bestående utav den finaste pojkvännen och förhoppningsvis blivande mannen (om han nu någon gång kan friiiiiaaaa.) Samt den underbaraste lilla sonen.

Jag älskar mitt liv som jag lever just nu.

Rätt sjukt vad livet kan förändras på drygt ett år.