Måndagen den 4 april så var jag till barnmorskan för vanlig koll. Kände av lite konstig ryggvärk, rätt lik mensvärk. Bm sa att det var vanliga förvärkar, så tänkte inte mycket mer på det.
Hem för att vila å ta alvedon för ryggen.
Efter ett tag så började det göra ont med jämna mellanrum och Jonas höll lite koll på tiden, och när de började göra ont var fjärde minut så ringde jag förlossningen och dom tyckte jag skulle komma in. Hade inte packat någon väska eller något sådant, så slängde ner en tshirt och rena trosor, tänkte att jag får ändå åka hem igen..
Men tji fick jag. Hann bara innanför dörrarna på förlossningen så sa barnmorskan att jag skulle räkna med att få barn inom ett par timmar. Panikkänslor var bara förnamnet, var ju alldeles för tidigt.
Malin ställde upp och kompletterade med lite saker hemifrån och fick ringa mamma och tala om att jag inte kunde jobba på tisdagen som jag egentligen skulle.
Lustgas presenterades och jösses vilket härligt rus, lustgas var dessutom den enda smärtlindring jag tog, rätt stolt över det. Sen kan de ju diskuteras om det var smart eller inte, då det var en stund där då jag trodde att jag skulle gå av på mitten för ryggen gjorde så fruktansvärt ont.
Efter ca tio timmar tog min kraft slut så fick hjälp utav inte mindre än sju barnmorskor samt sugklocka.
Var inne på förlossningen strax innan 15 och 01.52 så kom Thure ut.
Märklig huvudform pga klockan, väldigt liten pga 23 dagar för tidig och svårt att hålla sin temperatur uppe - men ändå det finaste jag sett på länge.
De två första nätterna fick han bo på neonatalavdelningen, men tredje natten fick han flytta ner till oss och sen for vi hem. Och det är där vi är just i detta nu.
Så konstigt att han egentligen inte skulle finnas ännu, men nu när han har varit med oss i två veckor, så kan jag inte minnas hur livet var innan han fanns.
Hur som helst så är livet helt upp och ner nu. Vi är vaken långt in på nätterna och sover långt in på dagarna. Rutiner är något vi tar lite senare!


1 kommentar:
Mys <3
Skicka en kommentar