Liten pojke.

En liten Thure,

De rullar på minsann.

Jo jo, dagarna går med en rejäl fart och jag har inte den blekaste om det är vardag eller helg. Tisdag som lördag, har som ingen betydelse.
Känner av en konstig känsla, vet att jag kommer vara hemma ca ett år framöver och trots det så känns de som att jag förbereder mig inför jobb, som man gör efter man varit ledig ett par dagar.
Tror inte riktigt jag kommit in i den rätta känslan av att vara mammaledig. Dessutom saknar jag barnen på Fjärilen, så de kan säkert ha en liten del med det hela att göra. Tur vi har lagom långt till dagis så man kan hälsa på då och då!

Thure har lite problem med att sova om nätterna. Eller, fel utav mig. När han väl somnar så sover han riktigt bra, det är just de här med att somna. Efter klockan 20 så vill han konstant sitta fast i mig å snutta. Ibland så somnar han gott i mina armar, men så fort jag försöker lägga ifrån mig honom så vaknar han och vill snutta igen, så långa nätter är ett faktum. Men hoppas på att det ska ordna upp sig tillslut.
Det är tur för Thure att han är så söt, för annars hade jag nog blivit galen : )

På gång igen.

Jösses så trött jag var imorse, som tur var även Thure det, så efter morgonsnutt och lite kramar och mys, så somnade han gott om och det gjorde jag med vill jag lova.

Jag gillar hur vi lever just nu, är som isolerad i en liten bubbla, jag, Jonas och Thure. (Malin kan nog räknas in då hon hänger här rätt bra hon med : ) Vi somnar när Thure väljer att sova vilket är allt mellan 22 - 02. Vi vaknar när han vaknar. Äter gör vi oftast hos mamma, vilket är både gott, lättsamt och smidigt.
Våra rutiner är just nu att ta allt som det kommer, å det funkar toppen.

Är renoveringen som borde komma igång ordentligt nu, men så fort vi flyttat utanför vår bubbla så ska nog det inte vara några större problem. Å jag gillar att vi sommaren närmar sig med stormsteg, det gör allt så mycket enklare!

Trött mamma.

Har en liten vän som inatt valde att vara vaken till 03.30.
Vi satt uppe å snuttade och kollade på Pocahontas på Disney Channel, vilket känns i ögonen idag..
Väntar bara på att lilla vännen ska somna nu, för då tänker mamman göra desamma!

Öka takten.

Är så himla sugen på att börja träna nu, men har tänkt att jag ska hinna läka ihop på vissa ställen först och främst.
Gick upp bra precis 20 kg under graviditeten, startade på 49 kg och sista gången jag vägde mig innan Thure kom ut så var jag uppe på 69. Nu väger jag 58 kg så har 9 kg kvar som ska försvinna för att vara tillbaka på mitt smala, tighta jag.

Vill börja ta rejäla och raska steg på promenaderna, vill börja göra diverse olika övningar för att få bort det på magen som idag känns och ser ut som en bulldeg, vill börja göra övningar som får lår och rumpa att dra ihop sig så jag kommer i mina gamla jeans igen.

Slutet på den här sommaren så - då är jag i form igen : )

Killen med dom Stora ögonen.

Längesen sist.

Var ett bra tag sen jag skrev nu.. Men förhoppningsvis är det acceptabelt med tanke på att jag nyligen klämt ut en bebis.

Måndagen den 4 april så var jag till barnmorskan för vanlig koll. Kände av lite konstig ryggvärk, rätt lik mensvärk. Bm sa att det var vanliga förvärkar, så tänkte inte mycket mer på det.
Hem för att vila å ta alvedon för ryggen.
Efter ett tag så började det göra ont med jämna mellanrum och Jonas höll lite koll på tiden, och när de började göra ont var fjärde minut så ringde jag förlossningen och dom tyckte jag skulle komma in. Hade inte packat någon väska eller något sådant, så slängde ner en tshirt och rena trosor, tänkte att jag får ändå åka hem igen..

Men tji fick jag. Hann bara innanför dörrarna på förlossningen så sa barnmorskan att jag skulle räkna med att få barn inom ett par timmar. Panikkänslor var bara förnamnet, var ju alldeles för tidigt.

Malin ställde upp och kompletterade med lite saker hemifrån och fick ringa mamma och tala om att jag inte kunde jobba på tisdagen som jag egentligen skulle.

Lustgas presenterades och jösses vilket härligt rus, lustgas var dessutom den enda smärtlindring jag tog, rätt stolt över det. Sen kan de ju diskuteras om det var smart eller inte, då det var en stund där då jag trodde att jag skulle gå av på mitten för ryggen gjorde så fruktansvärt ont.
Efter ca tio timmar tog min kraft slut så fick hjälp utav inte mindre än sju barnmorskor samt sugklocka.
Var inne på förlossningen strax innan 15 och 01.52 så kom Thure ut.

Märklig huvudform pga klockan, väldigt liten pga 23 dagar för tidig och svårt att hålla sin temperatur uppe - men ändå det finaste jag sett på länge.

De två första nätterna fick han bo på neonatalavdelningen, men tredje natten fick han flytta ner till oss och sen for vi hem. Och det är där vi är just i detta nu.
Så konstigt att han egentligen inte skulle finnas ännu, men nu när han har varit med oss i två veckor, så kan jag inte minnas hur livet var innan han fanns.

Hur som helst så är livet helt upp och ner nu. Vi är vaken långt in på nätterna och sover långt in på dagarna. Rutiner är något vi tar lite senare!
Endast ett par timmar gammal Thure.
Myser med pappa.

Våran kille.

Ulf Thure Östberg