Så jäkla förbannad.

Usch, kom inte nära mig idag. Är så arg och irriterad på allt. Och nästan alla.

Dagen/morgonen började med ett dunkande huvud och ett rejält illamående, så efter ett akutbesök med huvudet nerkört i toaletten beslutade jag mig för att stanna hemma.
Migrän alltså.
Ringde mamma, och hon vill jag ska kolla upp det, men samtidigt nämnde hon ett alternativ om varför detta drabbar mig. Och jag vet att detta stämmer till 100%, men då vi fått strikta order om att inte skriva något negativt om ett visst ställe, så är det något som stannar mellan mig och mamma.

Så dagen har spenderats i sängen med Friends och sömn om vartannat.
Känner att jag behöver semester. Har jobbat HELA sommaren. Med betoning på hela, och inte som vissa andra, som också jobbat HELA sommaren, men ändå tagit tre-fyra dagar ledigt i streck, flera gånger dessutom sen juni månad. Och detta gör mig förbannad.
Tyck inte så jäkla synd om er själva, ni har gjort mer och roligare saker än en annan har, och ändå är det så synd om er. Själv tycker jag inte ett dugg synd om mig själv, snarare är jag stolt över mig, då jag klarat av dessa dagar galant. Visst har man väl varit trött många gånger, men jösses vad jag känner mig duktig.

Men visst, jag är inte gjord utav stål, jag behöver semester jag med. För att ladda batterierna. Och nu snackar vi inte fyra veckors ledighet, utan ett par dagar, bara för att vakna upp och veta att man slipper vara på ett visst ställe en viss tid.
Det är något jag värderar högt just nu.
Tycker inte alls synd om någon av er.

Ber om ursäkt, för jag vet att jag låter irriterad, och lättretlig. Men var tvungen att skriva av mig, och ibland blir jag bara så förbannad.