2014.

Det här året börjar inget bra.

Men å andra sidan kan det då bara bli bättre.

Jag är trött, hängig, slö. Känner mig ensam och ledsen. Vet inte om det är för att jag inte kommit ifrån julledigheten ännu, kanske inte riktigt har hunnit komma igång ännu. Eller om jag är inne i någon period som jag inte trivs med..

Ledsamt är det iaf.

Namn.

Jag har funderat på det här med namn.

Idag är jag nöjd med mitt namn, skulle inte kunna tänka mig heta något annat än just Johanna. När jag var liten hade jag dock tusen andra namn jag hellre skulle kunna tänka mig att heta.

Nej. Jag är inte gravid, och nej, vi planerar inte att bli det inom den närmaste tiden heller. Men ett barn till blir det nog. Men som sagt, inte ännu. Men vi har iaf ett tjejnamn som vi är överens om, om vi skulle få en tjej. Men däremot om vi skulle få en kille, där har vi väldigt olika smak, jag och Jonas. 

När jag nämner namn jag tycker är fina så skrattar dom flesta i min närhet å tycker att jag är helknäpp.

Men jag tycker det är alla andra som är helknäpp. Dessa namn som är populära idag får mig att kräkas. Påhittade namn, vanliga namn men med konstiga stavningar eller bokstäver. Varför byta ut ett S mot ett Z bara för att få det mer "unikt"? Fult, och ingen vill tala om stavelsen på sitt namn varje gång.

Jag gillar de äldre, svenska namnen. 

Det här med att de ska funka utomlands skiter jag fullständigt i, men vad är annars anledningen till att alla heter det där namnet på W? (Jag vill inte skriva ut namnen jag tycker är fula, vill inte att någon ska ta illa vid sig)

Men det finns vissa namn som börjar på K, T, W, L, A och egentligen kan jag nog skriva hela alfabetet, men dessa var de första som dök upp i mitt huvud.

Thure är det finaste namnet jag vet. Kerstin är hur fint som helst. Rut, även det är väldigt fint. Göte, samma där.

Att man kan ha så olika smak vad det gäller namn.

Fotosession.

Min mamma fyller 50 år idag. (Grattis fina mamma) och det enda hon önskade sig var ett fotografi på oss barn. 

Så Anneli, som jag jobbade med på dagis tidigare, som oxå är fotograf hjälpte oss att knäppa kort. Så vi klädde upp oss och drog på fotomodell-smilet, å knäppte ett gäng i annelis studio. Roligt hade vi när vi tog dom, och vissa kort blev riktigt bra!

Några av korten på Thure ska jag förstora och hänga på väggen hemma!! :)

Ovanstående kort gjorde vi en canvastavla utav och gav till mamma. Vi klippte dock (tyvärr) bort Malin!

Åkersjön.

Jonas mamma å pappa har en stuga i åkersjön, så vi var där igår, tills idag och hälsade på.

Då Thure har vänt på dygnen helt och hållet var vi ute å lekte i snön igår kväll mellan 21-22.30. Hur kul som helst hade vi. Fanns betydligt med snö där än vad det gör hemma, så vi kunde busa jättemycket. Vi hade snöbollskrig, vi gjorde en snölykta, åkte spark, klättrade upp på snöhögar och hoppade ner och vi grävde en tunnel! Hur kul som helst hade vi verkligen, och Thure älskade tunneln vi gjorde, han ville aldrig gå in!

Så nu önskar vi lite att snön kommer till Nälden oxå, så vi får göra en snögrotta med tunnel till här oxå!

Att älska någon.

Läste härom veckan en artikel någonstans. (Säkerligen Aftonbladet, då det är den enda "tidningen", fast på nätet jag läser) om att föräldrar säger "jag älskar dig" till sina barn allt för sällan.

Och nedanför var det kommentarer om artikeln. Vissa föräldrar ansåg att man var tvungen att skilja på förhållande till sin fru/man/sambo, förhållande till sina barn och förhållande till vänner och familj, och iochmed det sa dessa människor endast "jag älskar dig" till den dom hade ett kärleksförhållande till, och inte till sina barn mm.

Jag säger Jag älskar dig till Thure minst tio gånger om dagen. Ibland kan det vara hundra gånger om dagen.

Och anledningen är enkel. Jag älskar honom. Verkligen. Han är det absolut bästa jag har i denna värld, och jag vill att han ska veta om det. Att jag finns och kommer att finnas hos honom föralltid, att jag, vad han än gör, vad som än händer, så kommer jag att älska honom.

Jag säger Jag älskar dig till Jonas iaf en gång om dagen. Minst en gång varje dag. Ibland kan det bli fler, beroende på hur kramsjuk och kärleksfull jag är. Men som sagt, minst en gång per dag.

Och anledningen till detta? Jag älskar honom med. Han är den jag vill leva resten av mitt liv med, han får mig att må bra, och jag lan inte tänka mig ett liv utan honom. 

Sen älskar jag min vän Malin. Där är jag kanske lite snålare med just dom orden. Kan bli lite mer generös med det när jag har druckit ett glas vin, eller två.

Men jag vet, att hon vet, att jag älskar henne. Och jag försöker iaf visa det så mycket och ofta jag kan.

Jag älskar min "andra" familj. Min mamma, pappa, mina bröder. Kan inte påstå att jag slänger ur mig dom orden till dom heller dagligen. Det händer, absolut, men inte så värst ofta. Men jag vet även här, att dom vet, att jag älskar dom allihopa.

Så jag undrar bara? Varför ska man inte säga att man älskar någon, när man gör det? Kan man få för mycket kärlek? Inte en chans.