Nya skidor!

På Thures dagis finns det en helt fantastisk regel. (Nej det är ingen regel, men för mig som jobbat där är det en självklar regel) 

Vill barnen åka skidor. Då är det riktiga skidor som gäller, med pjäxor alltså. Inte sånna man spänner på direkt på de vanliga skorna. För de skidorna är totalt värdelösa. 

Jag har spänt på barn iaf tjugo olika modeller, å inga utav dom är bra. De som är som en stålrem runt, de lossnar var tionde meter. Å de med spännband runt skorna gör att man lär sig åka på fel sätt då foten sitter fast i skidan.

Så Thure önskade sig ett par riktiga skidor, å de fick han oxå. Med tillhörande pjäxor och stavar.

Pjäxorna är för övrigt det sötaste jag någonsin sett, dom är så otroligt små och söta.

Så fort det kommer mer snö och spåren är uppkörda, så ska vi ut å åka jättemycket, jag och Thure.

Men vi hann ut en sväng på juldagen å testa skidorna runt huset iaf :)

Å gissa om han var glad och stolt över sina nya skidor?!

Julledigt!

Helt fantastisk har vi haft det, och ännu är det inte slut.

Thure fick jullov, vad blev det? Fredag den 20? Ja ni fattar när iaf. Å sen har han varit ledig alla mellandagarna och kommer vara ledig fram till den 6 januari.

Och jag har legat i som f*n vad det gäller plugg, så de släppte jag samma dag som Thure fick ledigt, å tänker inte sätta igån innan den sjätte igen, för lyckades lämna in alla uppgifter i skolan i så pass god tid, att vi verkligen haft ett riktigt jullov.

De första dagarna handlade om förberedelser till julafton. Julklappar, mat, städning mm. Sen när julafton kom så hade vi förmiddagen helt för oss själva. Vi var ute å lekte å bara hade det Supermysigt. Mamma, jojje, Hampus och Jonas mamma å pappa kom vid tvåtiden. 

Till Kalle anka drack vi glögg, å efter Kalle kom tomten med ett par paket till Thure, å vi började med maten.

Vi åt väl mellan 18-19 å därefter kom även pappa, å vi började med julklappsutdelningen. 

I två timmar och femtio minuter höll vi på, helt sjukt vad med julklappar det låg under våran fina gran.

Thure var hur nöjd som helst med siba julklappar. Lego i massor, skidor, hockeyhjälm med galler, kläder, pussel, spel, leksaker så det stod härliga till.

Jag själv fick underkläder, träningskläder, bok med min bästa Ernst, mineralpuder, örhängeställ, ljuslyktor, filt mm mm. 

Resten av ledigheten har vi varit i stan, vi har hälsat på vänner och bekanta, vi har ätit god mat så jag tror att jag måste träna två pass om dagen på gymmet nu en tid fram över. Vi har varit på djungelhuset. Vi har helt enkelt haft det helt fantastiskt. 

Thure har dessutom vänt helt och hållet på dygnen. Han har inte somnat innan 22.30 en enda dag, å har inte klivit upp innan 9 en enda dag heller. Helt fantastiskt att han kan vara vaken hur länge han vill, att man får mysa längre om dagarna, och framförallt att han verkligen har tagit sovmorgon! 

Ser framemot nästan en hel veckas ledighet till med mina fantastiska killar, min underbara familj!

Läsa bok.

Thure gillar böcker, å de gör jag med, så vi läser mycket och ofta. 

Häromdagen låg vi i Thures säng å hade "musepys" som T kallar det, å så frågade jag om han ville läsa för mig, å de ville han! Efter ett tag kom även Jonas och la sig och lyssnade. Å han är helt fantastisk på att återberätta böckerna. 

Iallafall så skulle jag passa på att ta kort på oss tre tillsammans, men Thure blev sur efter ett tag för han tyckte inte att jag lyssnade när han läste, så han började att göra grimaser, å pappan var inte sen att hänga på!

Oavsett..

Vad man hinner och inte, så kommer julafton ändå.

Vi har bakat pepparkakor. Pyntat fönster med julgardiner, stjärnor och stakar. Tomtar är framme. Granen (köptes faktiskt i år, orkade inte palla mig ut å hugga en) granen är även pyntad av mig å Thure. (Hade hur kul som helst när vi gjorde det!) paketen är köpta och inslagna. Köttbullarna är rullade, och resterande mat är inhandlad.

Imorgon, dan före dopparedagen skickar jag iväg Jonas å Thure till stan en sväng, så jag kan få ägna mig åt städningen. Dammsugning och torkning av hela huset, det behövs verkligen!

Julen är nära, och det känns helt underbart!

Frukt.

Jag är ingen fruktmänniska. Behöver jag ett mellanmål tar jag hellre en macka. Jag är istället en salladsmänniska.

Nåja, är det gurka å tomater kan jag avstå. Men en riktigt god sallad med fetaost, vindruvor, lök, gurka, tomat, valnötter, och självklart en god salladsdressing till, då kan jag skippa själva maten.

Men frukt? Nej. Banan är äckligt, äpple å päron är tråkigt. Apelsiner orkar jag inte skala. Melon är gott på sommaren.

Men det finns en frukt som jag älskar! Blodapelsin.

Å nu är det säsong för det. Typ det allra bästa med vintern, blodapelsiner!

Köpte ett nät idag med 12 blodapelsiner. Nu ikväll är det fyra stycken kvar. 

Mums!

Vad är problemet.

Jag har i stort sett, i hela mitt liv, älskat att sova. (Okej, enligt mamma var jag kanske inte så förtjust i det under mina tre första år, men så länge jag kan minnas)

Jag minns när jag började i högstadiet, och lärarna frågade vad man hade för intresse, jag svarade jämt "sova". Om jag är en nattmänniska eller morgonmänniska går ej att svara på, jag är en trött människa å vill inte vara valen varken morgon eller kväll. Jag vill sova.

Det vill jag nu med, men sedan någon månad tillbaka har jag väldiga problem med att somna på kvällarna. Jag vrider å vänder på mig i timmar, innan John blund kommer fram till mig. 

När jag väl somnar så drömmer jag så sjuka saker att jag vaknar flera gånger under en natt. Inte hemska saker så som någon som står mig nära dör, men alltså sjuka saker. Påhittade saker. Saker som aldrig skulle kunna finnas eller inträffa. 

Å när jag vaknar till under natten lan jag inte somna om på en gång, för jag måste tänka å fundera på vad f*n det var jag nyss drömde.

Iochmed att nattsömnen blir störd, har jag därför en tendens till att vilja sova på dagarna istället. Vilket jag egentligen måste om jag ska palla med att plugga oxå, men det hela blir då en ond cirkel. 

Det konstiga är dock att på dagarna somnar jag som ett litet barn. Men varför inte på nätterna för? Jag blir galen på detta. Å klockan blir bara mer å mer, å det blir färre å färre timmars sömn. 

Måtte de bli bättre nu under julledigheten!

Nu är det snart jul.

Thure får ett paket i sin adventskalender varenda dag fram till julafton. Det är ett sånt där barnminne jag har kvar sedan jag var liten. Att det var spännande, mysigt, roligt och lyxigt att få paket 24 dagar innan julafton. Så därför ska självklart Thure oxå få det!

Han är super duktig på att tacka för paketen han får varje morgon vid 7-tiden. Han uppskattar presenterna och visar verkligen att han blir glad och är tacksam. Hittills har han fått strumpor, böcker, boll, leksaker mm, och han blir verkligen glad. Tycker det är fantastiskt roligt att se :)

Världens vackraste människa.

Min kille. Mitt liv. Min favorit. Mitt hjärta utanför kroppen.

Att vara stolt över sig själv.

Jag hade muntlig examination nu ikväll, på en kurs som har varit ett rent helvete från början till slut. Jag har varit arg, ledsen och framförallt stressad över allt det här, å har bara velat haft det överstökat. Det är det nu, och betyget är satt. Jag fick ett D, vilket är mer än jag trodde. Hade tänkt mig knappt ett E.

Iallafall, så tänkte jag när jag såg betyget, att jag borde vara stolt över mig själv. Men det är jag inte. Jag tror att det bara är jag som har haft svårt för den här kursen, att jag är dum och mer korkad än alla andra som läst samma kurs. Att jag är den enda som fått så pass lågt som ett D. Att jag borde ha skärpt till mig å läst på mer. Trots att jag ägnat i stort sett åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan, i fem veckors tid åt det här. Men stolthet. Det är ingenting jag känner.

När jag sedan börjar tänka vidare, kan jag inte komma på en enda gång jag har varit stolt över mig själv.

När jag födde barn, visst, det var fruktansvärt jobbigt, både fysiskt och psykiskt. När jag låg där med benen upp i luften å tänkte att nu dör jag, och även när det var klart och jag insåg att jag faktiskt överlevde, så tänkte jag att, ja Johanna, så där är det att föda barn. 

När barnmorskorna sedan klappade om mig och gav mig en kram, och talade om för mig att jag hade gjort ett kanonjobb, och att jag borde vara stolt över mig själv, för det där var ingen lätt förlossning, konstanta värkar som gör att kraften tar slut å dom får kalla på läkare och sugklocka, det är ingen lätt förlossning.

Det enda jag kunde tänka på var, varför andades jag inte mer som man skulle? Varför bet jag inte ihop lite mer? Det finns dom som haft miljarder gånger värre förlossningar, å här ligger jag å ska känna mig stolt, över vadå? Att jag inte klarade av att krysta ut barnet själv? Att dom var tvungen att dra ut honom?

Aldrig. Igen stolthet där heller.

När jag var så deprimerad för ett par år sedan, att jag inte gjorde annat än att gråta. Dygnet runt. Jag Sov inte. Jag åt inte. Jag andades knappt. Jag bara grät.

Men jag fick hjälp och tillslut tog jag mig upp ur det hål som jag grävt ner mig i. "Du ska vara stolt över att du lyckas vända innan det var för sent".

Vadå stolt? Över att jag satte mig i en situation som fick mig att gråta konstant? 

Hade jag inte satt mig där hade det aldrig hänt.

Nej. Helt ärligt. Jag tror aldrig, inte en enda gång. Att jag har varit stolt över mig själv.

Ett skitbra ämne att fundera på den här tiden på dygnet. Verkligen.