Julen närmar sig

Och jag är mer stressad än någonsin. 

Julen går inte längre att fira på "mitt" sätt, då det finns fler att tänka på nu för tiden. Det är klappar hit, julmat dit, plugg som ska vara klart långt innan för att jag ska kunna ge Thure de där extra dagarna julledigt, det ska bakas hit, det ska pyntas dit. Det ska städas upp, och det ska fixas ner.

Jag älskar egentligen allt ovanstående. Men hur ska jag få tid till allt?

Ibland...

... Nej, ofta, önskar jag att jag kunde hitta tillbaka till den extra gnistan jag hade för ett par år sedan.

Det är inte meningen att jag ska känna som jag gör. Jag har allt jag någonsin kunnat drömma om. Men det är ändå fel. På något vis. 

Jag är inte Johanna längre. Jag vet inte längre vem jag är.

Tack och lov för jag har den bästa killen i världen.

Min rygg.

Om jag inte visste bättre så skulle jag kunna tro att det var dax för förlossning för min del..

Men då jag inte är gravid så beror denna smärta på något annat.

Har i ca en veckas tid haft så fruktansvärt ont i ryggen. Och det känns precis som när Thure valde att se världens ljus för första gången.

Jag vet inte hur jag ska förklara smärtan, men som mensvärk gånger tretusen, plus att det känns som att om jag står upp för länge finns risken att jag ska gå av, mitt itu.

Men som sagt, ej gravid, inte heller mens, möjligtvis ägglossning, men varför skulle de börja känns nu när jag aldrig känt av det tidigare, och tror knappast att det gör så här ont.?!

Nä men vem vet, har väl gjort något dumt för att förtjäna det här, eller så kommer det en yttepytte bebis snart, för så tjock är jag inte..

Vanliga ord här hemma.

Thure gick från en dag till en annan då han började prata, i stort sett. Idag pratar han väldigt tydligt och bra, s har varit svårt att säga, men de fixar han numer. Det är bara R som kommer ut som J eller L. Sen är han fullt kapabel till att återberätta sina dagar på dagis, vad han vill göra i helgen, och sina tankar och funderingar.

Dock, så har herrn hamnat i den omtalade åldern, kiss-och-bajs-åldern. Trodde de kom senare, men inte då. Alla meningar i stort sett, handlar om just det!

"Vad ska vi göra Thure?" "-bajsa"

"Vad fick du för lunch på dagis idag?" "-bajskorvar och potatis" 

"Hur många år är du?" "-snart tre fisar"

Å så låter det. Dagarna i ända. Försöker låta bli att lägga energi på det, men tillslut blir jag knäpp. Vill kunna ha ett vanligt samtal utan dessa ord. Ibland skrattar jag och ibland gråter jag när han sätter igång med detta "skitsnack" 

Tröttsamma barn!

Mål.

Jag har just nu. Ikväll/inatt satt upp ett mål för mig själv. Ett rätt så långsiktigt mål, men med många delmål. 

Jag har bestämt mig för att inom tre år har jag uppnått dessa och tänker minsann stå där med segern i hamn. 

Jag börjar 2014 för att det ska vara lätt att komma ihåg både start och slutdatum.

Jag ska klara det. Det ska jag!

Sömnproblem?

Jag brukar ytterst sällan vara vaken längre än till 22. Ligger iaf i sängen där omkring. Å iom att jag bestämmer mig för att somna, så sover jag på en gång.

Men de här två senaste veckorna har varit precis tvärt om. Jag kan fan inte somna. Å vad det beror på, det undrar jag. 

Ingen sambo hemma?

Stress över för mycket skola och för lite Thure tid?

Något är det iaf, å de stör mig så fruktansvärt.

Usch.

Två som är väldigt bra.

Jonathan och Hampus.

Mina vackra lillebröder.

Är det någon gång man är på dåligt humör så är det jojje man ska umgås med, han får en alltid att skratta och må gott tack vare sin positiva inställning till allt, samt ett leende som smittar lättare än magsjuka.

Behöver man råd om i stort sett vad som helst, allt från kläder och smycken till jobb och framtid så är Hampus en klippa. Han kommer med olika förslag och hjälper en att hitta rätt.

Jag skulle kunna skriva en hel novell om hur mycket jag älskar dessa två killar, och hur mycket dom betyder för mig, men jag tror inte det behövs. För jag tror att de redan vet att jag kunde inte haft bättre bröder är dessa två.

Jag har så otroligt roligt med er två. Tack för att ni finns och helt enkelt är bäst i världen!

40 årskalas.

Det var inget speciellt egentligen. Men det var den roligaste kvällen jag haft på... Ja evigheter känns det som!