Matematik.

Jo jag försöker mig på det.

Nej, det går inte bra. Nej det är inte roligt. Nej jag fattar ingenting. Nej nej nej.

Ja jag blir deprimerad av det. Ja jag får huvudvärk. Ja jag sover dåligt på nätterna. Ja jag är stressad. Ja ja ja.

Var det något annat ni ville jag skulle skriva under på?

Lilla fina

Har du varit så här liten?

Älskade barn.

..

"So I speak to you in riddles 
'Cause my words get in my way 
I smoke the whole thing to my head 
And feel it wash away 
'Cause i can't take anymore of this 
I want to come apart 
And dig myself a little hole 
Inside your precious heart"

Vi skrattar så gott ihop.

Jonas har, som bekant, ett jobb som gör att vi inte ses alltför ofta. Han är borta på veckorna och kommer hem på helgerna. Som det ser ut nu, kanske jag ska tillägga. För ibland är han borta veckovis, och ibland tillochmed tre veckor i sträck.

Hur som, jag och Thure är alltså ensamma bara vi två rätt ofta.

Ibland kan jag tycka det är väldigt påfrestande, då jag först ska arbeta en hel dag. Och sen fortsätta ha humöret uppe och vara pigg i x antal timmar till för Thure ska stimuleras till läggdags.  

Men jag tycker vi gör det rätt bra, vi är ett bra team, jag och Thure. Vi hjälps åt att laga mat, vi städar tillsammans, och framförallt så skrattar vi ihop. Vi skämtar med varandra, vi killar varandra, vi busar och leker, och allt som oftast slutar det med att vi brister ut i skratt.

Som härom kvällen. Thure sover helst naken, men då han har en tendens att läcka om nätterna (dagarna med för den delen) så får han allt ha blöja på sig.

Men den här natten skulle han promt sova i min tröja, som jag hade på mig just då. Jag lyckades dock övertala honom att han kunde ta en tröja ur min garderob så jag slapp vara utan tröja. Sagt och gjort och han hämtade en tissha. 

Han såg så otroligt rolig ut när han kom där med en tröja som såg ut som en klänning på honom, han påminde om ett spöke blandat med E.T. Och han tyckte själv att det var roligt för han började verkligen att asgarva. Å jag var inte sen att hänga på.

Men sen den kvällen har han sovit i min tröja varenda natt, å han skrattar lika mycket varje gång han tar på sig den!

Pyssel.

Det är som när man var liten och inte kunde bestämma sig för vilken färg på lacket man ville ha, så de fick bli varannan. 

Går att pussla, pyssla och vara hur kreativ som helst. Avkopplande, häftigt och framförallt roligt.

Hösten är på ingång.

Och det krävs en ny höstoutfit. (Krävs mycket nytt då det är någon som vuxit 10cm på tre månader)

Snygga höstkängor, cool väst och skön jacka. Ska beställa ny mössa oxå, då denna lyckas åka upp över öronen och blir toker-liknande.

Thure.

Jag har inget hjärta inom mig.

Mitt hjärta sitter utanför min kropp, mitt hjärta går under namnet Thure.

Han är så snäll, mot mig, mot sin pappa, mot sina kompisar på dagis, mot alla han träffar. Han kramas, pussas, busar och framför allt surrar han.

Ibland pratar han så mycket att jag får skavsår i öronen. 

Han ritar som en kung, och kan alla färger lätt som en plätt. Han sorterar gärna färger efter bilar. "Blå, moffa bil" "svart, pappa raggarbil" "gul, jojje bil" mm mm. 

Han räknar utan problem till fyra, även fem har börjat fastna rätt bra.

Han älskar att hjälpa till å laga mat och baka. Vispa, steka, skära, you namne it.

Vi övar på att klippa mest varje dag. Vilket ger bra med framsteg.

Vi dansar och sjunger både barnvisor och vanlig musik.

Allt är hur kul och bra som helst. Han gör aldrig fel. Världens snällaste och gladaste Thure..... Visst.

Ibland är det så. Men samtidigt så kan vi bli så fruktansvärt osams, han kryper liksom in under skinnet på mig för att testa det absolut sista som finns inom mig. Vi kan bli så arga och ledsna på varandra att det finns inte.

Men samtidigt, han är mitt hjärta utanför kroppen, finns ingen jag älskar så otroligt som den lilla mannen.

Saker förändras.

Och människor med. 

Det sätter igång strax, pirrigt, men roligt. Jag är på väg uppåt känns det som. Jag behöver det efter allt.