" Menstruation. Det är tiden på månaden då vi kvinnor
iklär oss blommiga bomullstrosor med spetskant, har kuddkrig med våra
tillika menstruerande kompisar, glatt cyklar till butiken för att
inhandla tamponger och bindor (inte ens sadeln skaver mellan benen) och
skrattande svävar hemåt, menstruerandes någon klarblå vätska ner i
bindan som självklart håller tätt.
… Eller så brottas man med hemsk PMS i en vecka, får vredesutbrott
över banala saker som att det är hål i strumpan, börjar storböla till
Bonde söker fru och trycker i sig choklad som om det inte fanns någon
morgondag. Allt för att sedan blöda som en älgko under slakt, gå
hjulbent med toalettpapper uppi mumindalen (eftersom bindjäveln inte
håller tätt) och sedan genomlida en mensvärk som får dig att vilja ta
kökskniven och operera ut livmoder och hela helvete på plats. "
Jo, så kan det vara.
torsdag 18 oktober 2012
onsdag 17 oktober 2012
Jag har inget liv längre.
När Thure var nyfödd så sov han i princip dygnet runt i en månads tid. Jag fick väcka honom när det var dax för mat. Han åt och var vaken max en halvtimme, för att sen sova igen. Inga problem alltså.
När han blev lite större och orkade vara vaken längre så sov han tre gånger om dagen. Förmiddag, efter lunch och eftermiddag. Och la sig för natten vid 19-20. I ett par veckors tid sov han hela nätterna, utan ett enda uppvak under 12 timmar. Inga problem där heller.
När han var runt halvåret så såg väl dagsrutinerna likadana ut, men han började att vakna på nätterna. Men bara en gång per natt. Och oavsett när han vaknade, 4, 5, 6, you name it. Så sov han ALLTID minst fyra timmar till efter en flaska välling. Inga problem där heller. Vara vaken fem minuter per natt, det överlever man.
Vid ett års älder så vaknade han kanske tre-fyra gånger per natt, men somnade snabbt om efter välling. Här börjar det bli jobbigt.
Självklart är allt ovanstående med undantag, som allt annat i livet.
Men idag. Jag har alltså en son som är över ett och ett halvt år.. Som går på dagis minst fyra dagar i veckan då jag själv jobbar 75 %.
Idag, då tycker han det är helt okej och normalt att vakna någonstans mellan 00-04, för att sedan vara vaken.
Jojo, det är ju verkligen normalt för en ett och ett halvtåring.
Han vaknar. Jag hör honom i barnvakten ( då han sover i eget rum ) och jag skyndar mig upp, snurrig, yr, fruktansvärt trött, för att hinna ge honom tutten innan han vaknat till ordentligt. Men inte då.
Han vill inte ha någon tutte. Han är glad, sprallig och leksugen. Han ska inte ha någon tutte och ligga ner och ta de lugnt, han ska vila.
Förra veckan, då gick jag och la mig 22 en kväll. Thure vaknade 1. Han somnade om 4.15. Och jag insåg att somnar jag nu kommer jag att vara tröttare när klockan ringer, så beslutade mig för att vara vaken tills det var dax att gå på jobbet. Tre timmars sömn alltså. Inför ett arbetspass på åtta timmar. Kan säga att jag aldrig varit så bakis i hela mitt liv. Å då hade jag inte druckit en enda droppe alkohol.
Vad gör jag för fel?
Jag blir så arg, lessen och förbannad. Jag är en trött människa överhuvudtaget. Det är inte alltid åtta timmars sömn per natt räcker för mig, jag kan ibland behöva tio, Hur? HUR ska jag kunna få det igen?
Så fort Thure somnat på kvällarna vilket är mellan 19-20. Så känner jag mig tvungen att gå och lägga mig för att jag behöver sova de timmarna jag får. Jag jagar alltså sömn.
Och vad resulterar det här i?
Jo, jag har inget som helst liv. Jag jobbar, kommer hem med Thure, lagar mat, leker, duschar honom, blandar välling, får honom att somna. För att sen gå och lägga mig själv.
Ser ni vad som saknas? Just det, egentid.
Älskade, finaste, bästa Thure. Du betyder allt i hela världen för mig. Men jösses vad jag tycker dina rutiner är helt åt skogen.
När han blev lite större och orkade vara vaken längre så sov han tre gånger om dagen. Förmiddag, efter lunch och eftermiddag. Och la sig för natten vid 19-20. I ett par veckors tid sov han hela nätterna, utan ett enda uppvak under 12 timmar. Inga problem där heller.
När han var runt halvåret så såg väl dagsrutinerna likadana ut, men han började att vakna på nätterna. Men bara en gång per natt. Och oavsett när han vaknade, 4, 5, 6, you name it. Så sov han ALLTID minst fyra timmar till efter en flaska välling. Inga problem där heller. Vara vaken fem minuter per natt, det överlever man.
Vid ett års älder så vaknade han kanske tre-fyra gånger per natt, men somnade snabbt om efter välling. Här börjar det bli jobbigt.
Självklart är allt ovanstående med undantag, som allt annat i livet.
Men idag. Jag har alltså en son som är över ett och ett halvt år.. Som går på dagis minst fyra dagar i veckan då jag själv jobbar 75 %.
Idag, då tycker han det är helt okej och normalt att vakna någonstans mellan 00-04, för att sedan vara vaken.
Jojo, det är ju verkligen normalt för en ett och ett halvtåring.
Han vaknar. Jag hör honom i barnvakten ( då han sover i eget rum ) och jag skyndar mig upp, snurrig, yr, fruktansvärt trött, för att hinna ge honom tutten innan han vaknat till ordentligt. Men inte då.
Han vill inte ha någon tutte. Han är glad, sprallig och leksugen. Han ska inte ha någon tutte och ligga ner och ta de lugnt, han ska vila.
Förra veckan, då gick jag och la mig 22 en kväll. Thure vaknade 1. Han somnade om 4.15. Och jag insåg att somnar jag nu kommer jag att vara tröttare när klockan ringer, så beslutade mig för att vara vaken tills det var dax att gå på jobbet. Tre timmars sömn alltså. Inför ett arbetspass på åtta timmar. Kan säga att jag aldrig varit så bakis i hela mitt liv. Å då hade jag inte druckit en enda droppe alkohol.
Vad gör jag för fel?
Jag blir så arg, lessen och förbannad. Jag är en trött människa överhuvudtaget. Det är inte alltid åtta timmars sömn per natt räcker för mig, jag kan ibland behöva tio, Hur? HUR ska jag kunna få det igen?
Så fort Thure somnat på kvällarna vilket är mellan 19-20. Så känner jag mig tvungen att gå och lägga mig för att jag behöver sova de timmarna jag får. Jag jagar alltså sömn.
Och vad resulterar det här i?
Jo, jag har inget som helst liv. Jag jobbar, kommer hem med Thure, lagar mat, leker, duschar honom, blandar välling, får honom att somna. För att sen gå och lägga mig själv.
Ser ni vad som saknas? Just det, egentid.
Älskade, finaste, bästa Thure. Du betyder allt i hela världen för mig. Men jösses vad jag tycker dina rutiner är helt åt skogen.
måndag 1 oktober 2012
Tv-program.
Idag kollar jag sällan på tv för min egen skull. För det första för att jag inte tycker det går så mycket som är värt att titta på. För det andra klarar jag inte av att följa serier på tv:n, är för nyfiken så "skaffar avsnitten på annat sätt i stället". Ä för de tredje känner jag att de finns inte riktigt tid för det.
Men jag kollar på tv ibland på dagarna, men inte för min skull, utan för Thures skull. För han gillar tvn.
Vi bäddar ner oss på golvet framför tvn å så myser vi till något halvkasst barnprogram. Jag står fast vid att barnprogrammen som gick när jag själv var liten, är liite bättre än de som går idag. ( Vissa som gick när jag gillade barnprogram, går i repris idag, så detta är självklart något vi brukar pricka in i tv - tablån )
Men Thure gillar de mesta. Speciellt om det handlar om djur.
Fåret Shaun tillexempel. De går alltid hem.
Eller Pingu.
Sen kollar vi alltid på Pippi, Emil, Bullerbyn eller någon annan Astrid Lindgren figur som alltid går på barnkanalen vid 8 tiden på lördagsmornarna.
De var barnprogrammen det. Han är även ett stort fan utav Mitt i Naturen, och även naturfilmer som visas på svt. Å reklamer, de spelar egentligen ingen roll vad det är för slags reklam så stannar han alltid upp och blir fängslad. Är det musik till så dansar han antingen eller viftar med armarna. Är det något djur så skriker han titta, tills vi oxå tittar.
Men jag kollar på tv ibland på dagarna, men inte för min skull, utan för Thures skull. För han gillar tvn.
Vi bäddar ner oss på golvet framför tvn å så myser vi till något halvkasst barnprogram. Jag står fast vid att barnprogrammen som gick när jag själv var liten, är liite bättre än de som går idag. ( Vissa som gick när jag gillade barnprogram, går i repris idag, så detta är självklart något vi brukar pricka in i tv - tablån )
Men Thure gillar de mesta. Speciellt om det handlar om djur.
Fåret Shaun tillexempel. De går alltid hem.
Eller Pingu.
Sen kollar vi alltid på Pippi, Emil, Bullerbyn eller någon annan Astrid Lindgren figur som alltid går på barnkanalen vid 8 tiden på lördagsmornarna.
De var barnprogrammen det. Han är även ett stort fan utav Mitt i Naturen, och även naturfilmer som visas på svt. Å reklamer, de spelar egentligen ingen roll vad det är för slags reklam så stannar han alltid upp och blir fängslad. Är det musik till så dansar han antingen eller viftar med armarna. Är det något djur så skriker han titta, tills vi oxå tittar.
Det närmar sig.
Jag vet inte om jag berättat det tidigare.
Men jag älskar, verkligen älskar att fylla år.
Nog för jag börjar få lite åldersnoja, herregud, 24 år. Men ändå, jag tycker det är roligt.
Många som ägnar en liten liten stund bara för min skull, till att ringa, skicka sms eller skriva grattis på FB, det får mig att bli glad.
Sen att man får prova sina skills i bakning för att bjuda dom man tycker om på fika. Och sen ska vi inte glömma, presenterna. För den som säger att den inte bryr sig om presenter, den ljuger. För det är faktiskt spännande och roligt att öppna saker man fått.
Fast jag tycker det är lika roligt att ge bort presenter. Malin fyller år precis 3 veckor innan mig, och när jag var i stan å skulle handla presenter åt henne så var jag tillslut tvungen att säga till mig själv, att nu räcker det Johanna. Men det var verkligen superkul att shoppa åt henne. Speciellt när jag tyckte jag hittade så bra saker. Å att sen få se hennes min när hon öppnar och se att hon blir glad och tacksam, det tycker jag om.
Hur som, nu vet ni alltså. 11 dagar kvar. Den 12 oktober smäller det alltså.
Önskelistan?
Kavel
Skinnhandskar
Tummvantar
Necessär
Handväska
Framkallning utav kort
Presentkort på klippning
Kläder
Pengar till en ny dator
Vita sneakers
Å sen är det säkert en massa annat också, men kommer inte på mer just nu!
Men jag älskar, verkligen älskar att fylla år.
Nog för jag börjar få lite åldersnoja, herregud, 24 år. Men ändå, jag tycker det är roligt.
Många som ägnar en liten liten stund bara för min skull, till att ringa, skicka sms eller skriva grattis på FB, det får mig att bli glad.
Sen att man får prova sina skills i bakning för att bjuda dom man tycker om på fika. Och sen ska vi inte glömma, presenterna. För den som säger att den inte bryr sig om presenter, den ljuger. För det är faktiskt spännande och roligt att öppna saker man fått.
Fast jag tycker det är lika roligt att ge bort presenter. Malin fyller år precis 3 veckor innan mig, och när jag var i stan å skulle handla presenter åt henne så var jag tillslut tvungen att säga till mig själv, att nu räcker det Johanna. Men det var verkligen superkul att shoppa åt henne. Speciellt när jag tyckte jag hittade så bra saker. Å att sen få se hennes min när hon öppnar och se att hon blir glad och tacksam, det tycker jag om.
Hur som, nu vet ni alltså. 11 dagar kvar. Den 12 oktober smäller det alltså.
Önskelistan?
Kavel
Skinnhandskar
Tummvantar
Necessär
Handväska
Framkallning utav kort
Presentkort på klippning
Kläder
Pengar till en ny dator
Vita sneakers
Å sen är det säkert en massa annat också, men kommer inte på mer just nu!
Vuxen?
När blir man vuxen?
Är det vid en viss ålder? Eller är det vid en viss handling? Eller vid vad man jobbar med? Eller kanske något man har eller äger?
Ja, jag vet att lagen säger att vid 18 års ålder, så är du vuxen.
Det innebär att jag snart har varit vuxen i sex år.
Jag känner mig inte vuxen, inte någonstans.
Jag är snart 24 år ( om 11 dagar : ) jag har ett fast arbete. Jag har en son på 1,5 år. Jag har ett stadigt förhållande sedan snart fem år tillbaka. Vi lever tillsammans i en familj i ett hus som vi äger och har renoverat.
Jag kan laga mat själv. Jag har vänner som jag haft hela mitt liv, och jag har vänner som jag endast känt ett år.
På papper ser det rätt bra ut, inte sant? ( Ja, jag vet vad ni saknar, ni behöver inte kommentera det : )
Men hur man känner sig då?
Jag känner mig inte vuxen.
Jag vet om människor som är fem år yngre än mig, som jag anser är vuxnare än mig. Men å andra sidan så känner jag människor som är 20 år äldre än mig, som är som 14 åringar.
Men vad tycker ni? När är man vuxen i era ögon?!
Är det vid en viss ålder? Eller är det vid en viss handling? Eller vid vad man jobbar med? Eller kanske något man har eller äger?
Ja, jag vet att lagen säger att vid 18 års ålder, så är du vuxen.
Det innebär att jag snart har varit vuxen i sex år.
Jag känner mig inte vuxen, inte någonstans.
Jag är snart 24 år ( om 11 dagar : ) jag har ett fast arbete. Jag har en son på 1,5 år. Jag har ett stadigt förhållande sedan snart fem år tillbaka. Vi lever tillsammans i en familj i ett hus som vi äger och har renoverat.
Jag kan laga mat själv. Jag har vänner som jag haft hela mitt liv, och jag har vänner som jag endast känt ett år.
På papper ser det rätt bra ut, inte sant? ( Ja, jag vet vad ni saknar, ni behöver inte kommentera det : )
Men hur man känner sig då?
Jag känner mig inte vuxen.
Jag vet om människor som är fem år yngre än mig, som jag anser är vuxnare än mig. Men å andra sidan så känner jag människor som är 20 år äldre än mig, som är som 14 åringar.
Men vad tycker ni? När är man vuxen i era ögon?!
Kalas.
För ett par helger sen så var jag less på att bara vara mamma Johanna.
Ringde ett par samtal. Å vips så var det klart att Thure skulle sova hos sin farmor och farfar, Hampus skulle komma hit och äta mat. Å en massa vänner skulle komma förbi å umgås.
Härligt.
Vin, öl, breezer och drinkar. Sällskapsspel och härligt sällskap. Fortsatte kvällen och natten på Cuprum.
Fortsatte resten av natten och morgonen hemma hos oss igen. Tror vi kom i säng vid 5.30 tiden. Men så värt de, för de var längesen jag hade så kul.
Mådde dessutom oförskämt bra dagen efter, så gick på ica tillsammans med Malin och köpte god frukost. Sen spenderade vi dagen med en massa skratt ( varför är allt så fruktansvärt roligt dagen efter? ) och mys, och självklart fick vi tillbaka världens finaste son oxå.
Ringde ett par samtal. Å vips så var det klart att Thure skulle sova hos sin farmor och farfar, Hampus skulle komma hit och äta mat. Å en massa vänner skulle komma förbi å umgås.
Härligt.
Vin, öl, breezer och drinkar. Sällskapsspel och härligt sällskap. Fortsatte kvällen och natten på Cuprum.
Fortsatte resten av natten och morgonen hemma hos oss igen. Tror vi kom i säng vid 5.30 tiden. Men så värt de, för de var längesen jag hade så kul.
Mådde dessutom oförskämt bra dagen efter, så gick på ica tillsammans med Malin och köpte god frukost. Sen spenderade vi dagen med en massa skratt ( varför är allt så fruktansvärt roligt dagen efter? ) och mys, och självklart fick vi tillbaka världens finaste son oxå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)